Hemåt bär det av - Dunkerque

Vi lämnade Dover vid 18 för att fly undan ett oväder som kommer onsdag. Det skall enligt rapporten blåsa 16-17 m/s. Inte segla då. Men det blåste redan mycket 11-12

Vi tittade och sade: "Vi bara gör det, det kan inte vara värre än när vi kom hit!" Det blev en gudomlig segling i medström och medvind. 6 timmar till Dunkerque och vi kom in 00.02. Vi såg 40 färjor och lika många lastfartyg. Slalom genom engelska kanalen verkligen. Men väl vi hade kommit över halva sundet blev effekten av ström på vågorna mycket bättre och vi kunde koppla av. Desto bättre slapp vi det hiskeligt mörka, lokala, åskvädret som drog från england till Frankrike, vi fick bara några stänk.

Sedan blev det en fantastisk solnedgång tillsammans med stekt potatis och stekt fisk. Mmm.

När vi kom i hamn lade vi oss utanpå en trevlig holländare som bara "just hade gått och lagt sig, no broblem, no broblem at all."

Nöjda summerade vi seglingen i dunkel belysning och mys i kajutan. Livet ombord är underbart, ett sorts mikrokosmos där alla världens händelser trycks ihop, komprimeras, så upplevelserna är starkare och med mindre väntetider på något sätt. Man väljer ut vilka utmaningar man skall ta, tar dem och njuter av att ha klarat av dem sedan efteråt.

Det som man aldrig tröttnar på är att när man drar upp gardinen varje morgon är det alltid nya båtar, nya härliga människor och en ny lockande stad som man strax skall upptäcka. Liv. Lyx. Glädje. Tacksamhet.

Kalle frågade oss vid frukosten. "Assså, skulle ni...skulle ni....om Manchester United ville skriva kontrakt med mig. Skulle ni. Skulle ni tillåta det? (Titt under lugg, evighetspaus med förväntan i blicken). "Ja, Kalle svarade Louise och jag i kör." "Åhhhh, så bra, sade Kalle, då blir det precis om John Giudetti. Då skall jag börja i utvecklingslaget, sen åka på ett riktigt långt träningsläger och sen (räknade på fingrarna) sjutton, arton, nitton.....trettiosju, trettioåtta, sen skall jag sluta. Lollo frågade; "Vad skall du göra sen då Kalle?"
Kalle svarade: "Meh åhhh, det kommer sen!!"

Glädjetjutande hittade han fotbollen jag har gömt ombord i Sb stuvfack och nu har han kastat sig upp på land, i regnet, för att spela fotboll medan han väntar på oss att bli klara med båten innan utflykten upp i stan.