Blåsiga tre dagar i Båstad

Inskrivningstid: 20 Juli, 13.00

Nuvarande Position: 1 distansminut från Hallands Väderö.
Väder och vind: NV 4, sol och god sikt. Ljuvlig sommardag.
Navigation: Kurs 240°, fart 7 kn, fulla segel för Sb bog. Kurs mot Själland
Logg: Vid losskastning Båstad 10223´
Dagens totala distans:
Kurs: 240°
Fart: 7 kn 
Motorgång: 1 tim vid losskastning
Besättning ombord: Louise, Henrik & Kalle.
Signifikanta händelser:

• Losskastning kl. 11.05, logg 10223`
• Fantastisk segling över ett våglöst hav med god fart. Vi siktar på Färgehamn på Själlands NV hörn. Njutning! Sommar på radions P1, lunch och sen espressokaffe.
• Förtöjning kl. , logg 10223

Skaru me på en hambo?

Agnes Vernersson - Hamnkapten med tillhörande slav / vagnförare    

Jaaa, de kommer betala hela hamnagiften!

Har Göran någonsin kläder på sig i Båstad?!

Halva mottagningskommittén.
Schakalen till vänster (jag klippte håret med 9 mm rakapparat och kom igenom bara här och där. :))

Lägg till bildtext

Hela mottagningskommittén

Louise framför Kullagården på Mölle GK

Fotografen - självporträtt

Adjö Båstad!

..smäller det!

oåååsshhhhhhh

åh åh åh

Vad hände dessa tre dagar i Båstad?

Torsdag 18 juni.
Vi kom in till Båstad på torsdagen efter en rätt salt och tuff segling från Mölle. Det var jättevågor där Louise stod till rors och styrde oss mot Torekov och senare Båstad. Utanför Torekov ringde Claes Svenh och sade att han var med sin kompis på mc-roadtrip. Charlotte hade berättat att vi var utanför. Vi vinkade som besatta till en stad på 4 kilometers håll i flera minuter (bara så du vet Claes). De vill segla med oss. Ni är välkomna närsomhelst, Claes och Charlott. Bara sätt er på tåg eller flyg, motorcykeln får inte plats ombord. ;)

Agnes och Göran Vernersson mötte oss på kajen, Göran hade sett oss komma in och undrade varför vi inte "..seglade spinnacker?!". Han löpte runt kajen som bästa hamnkapten och förevisade var vi skulle ligga.

Louise är ju kapten ombord (..så att jag kan trilla överbord utan komplikationer närsomhelst. Fri tolkning av den underdåniga fördäcksgasten). Hon gjorde en perfekt förtöjning i sidvinden på den yttre pirarmen. Det blåste nog 11-13 m/s hela dagen. Det fortsatte så ytterligare två dygn.

Vi åt bullar i sittbrunnen med underbara människor; Göran, Tove, Robin och Agnes, Görans bror Bengt med fru Åsa, dotter Fanny och hennes två kompisar. Inom kort kom även Petra von Schmalensee med son Oskar och vår Kalle och kompisen Sebastian. De har varit i Mellbystrand denna veckan. ”Vi har badat tre gånger per dag, sade Kalle!” Denna stund i sittbrunnen var ”Ett Moooment” som Hanna skulle sagt. Jorden och dess människor i sitt bästa utförande.

Middagen intogs på Badkrukan, Tove och jag hade en konstig drift att gnugga våra vegetariska burgare med tillhörande pommes frites upp-och-ner i sanden. De nya man fick var varma, färska och godare (men lika salta och brända). Bra tips om man vill ha bättre mat. Just på Badkrukan skulle man nog varit karnivor (de riktiga burgarna fick lovord).

När jag stod vid baren och hämtade en av alla dessa burgare kom det fram en kvinna och sade: ”Ja, Agnes känner jag igen men inte ihop med DIG. Vem är du egentligen?!” Hon trodde nog jag var ”Båstads-mördaren” som kommit på fri fot och valt ett nytt offer på stranden.

Jag spände min stora biceps som Göran brukar göra – då kände hon igen mig helt plötsligt, log snabbt och försvann till en annan strand.

Göran och Tove har en helt fantastiskt bostad i Skånegården, längan längst ner mot havet. Där drack vi kaffe och myste i skymmningen. Louise hade tittat på namnskyltarna på granndörrarna och sett ”Familjen Kähr” på flera av dörrarna. Hon drog slutsatsen att det måste vara grannarna från Oxelösund och mycket riktigt, strax dök mamma Astrid upp på gräsmattan på väg till grillen. Det blev ett kärt återseende och långt prat. Astrids och hennes man, när han fortfarande levde, hade försökt söka upp Tom och Gunilla när de återvänt från USA men inte lyckats finna dem. Nu lovade Louise att återknyta kontakterna dem emellan. Senare träffade vi även Jesper, en av de tre barnen. Jesper bor i Götet, Fredrik i Auckland och Hanna bor i Florida.

Fredagen den 19:e juli.

Morgonlöpning in mot Maren. Jag blev så lycklig, det verkade som min kramp i vaden har släppt. Jag har de senaste veckorna varit begränsad till att springa bara 2 km, sedan har en hård krampvävnad till form av en blyertspenna dragit ihop sig mitt i vänster vad. Den verkar ha släppt och jag kunde springa längre idag. Yeah!!

Morgondopp i 22° på aktern. Frukost med färska frallor. Sol. Vind.

Frukost och sen kom Göran. Vi skurade båten skinande ren på utsidan och sen lånade vi deras bil och åkte runt på Bjärehalvön. När vi gick upp genom tennisstadion med Göran som guide sade ”Här bor Serena Williams, förresten. Vi tittade till höger och där  vid ett öppet fönster satt hon – Serena Williams! Hon satt vid ett köksbord och åt middag. 5 meter ifrån oss. Man vill ju spontant bara vara bollkalle och slänga in några bollar för att se hennes bländvita leende.

Louise besökte två gamla medarbetare i Hovs församling; Monika Hall (jobbade med barnen i församlingen) och Gertrud Cederlöw (gift med bortgångne gamle Kyrkoherden David Johansson). Kaffe, smörgås och dopp på det gamla traditionella sättet som är så vanligt för präster och kyrkfolk på hembesök men mycket ovanligt för oss andra.

När vi ändå hade bilen sade vi hej till Torekov, åkte till ICA i Torekov och handlade och körde ner varorna till båten. På hemväg ringde Claes Ekström. Han hade hört att vi var i hamnen och han hade suttit och väntat på oss. Nu fick Louise en kort stund på Hotellet innan han och dottern åkte hem till Stockholm igen. Kul!

När vi betalade hamnavgiften i torsdags frågade jag hamnkapten var jag kunde köpa fendrar. Det verkade svårt att göra det i Båstad. Bakom oss stod då en man, Peter, som lovade att hjälpa till. Han skulle till Helsingborg och komma tillbaka imorgon. Han erbjöd sig att handla fendrar där och ta med dem till oss imorgon. Generöst! Vi sade jatack!

Peter tycker det är för litet satsning på ungdomar inom elitseglingen, det finns ingen återväxt. Han startade därför en kampanj för detta, köpte en Farr 30:a och sedan en till, rekryterade duktiga seglare från seglingsgymnasiet och kom just från Gotland Runt med dessa killar. Nu ambullerar de runt kusterna och har valt ut duktiga seglare som de skall drilla till kappseglingsproffs i kölbåtsklassen. Jättebra initiativ. Jag lovade Peter, när han levererade fendrarna, att se om han inte kan få ett stipendium från Mange Olssons stipendiefond. Hoppas Peter hör av sig

Under kvällen var vi hos Åsa och Anders som just intagit Båstad för ytterligare 6 semesterveckor i detta paradis. Åsas två barn, Joar och Björn, var där liksom syster Lena med man Thomas och son Christian. Vi hade en underbar grillmiddag med många glada samtalsämnen.

Mitt i middagen tog så vinden slut. Vinden som har kastat ner bland husen, flyttat sanden på stranden och rufsat till frisyrerna tog slut. Bara så. Nu har högtrycket kommit. Tack!

Vi tog en kvällsprommis och bytte den tomma gasoltuben, hämtade den kvarvarande tvätten i maskinen hos Åsa och Anders, gick hem och hängde den på mantåget.

Lördag 20:e juli.

Uj. Det var köttlim i sängen. Vi kom inte upp 7. Vi kom inte upp 8. Men vid 9 så trotsade jag dels medvetslösheten, dels gravitationen, hävde mig upp på arbågarna, gjorde den halv-akrobatiska rundvridningen så benen kom ut över huvudkanten, stapplade ut i sittbrunnen och välte ner kroppen i sjön. Där vaknade jag förnöjt grymtande och tittade förvånat på Båstad. INGEN vind! Wow, så vackert, ett helt nytt Båstad. Massor med människor i alla båtar helt plötsligt. Jag undrar om de också tycker detta är en nudisthamn…ahum. Ingen handduk framme när jag går upp. Som den där drömmen och man går naken genom staden. Kul.

Så småningom kom frukosten fram. Göran och Tove rullade ner och tog en avskedskaffe i sittbrunnen. Vi gick med dem till Anders och Åsa, presenterade dem för varandra, hämtade tvätten. Anders och Christian vinkade av oss på kajen och vi stävade ut på ett fantastiskt Kattegatt; glitter, lätt bris, sol och kärlek till havet.

Idag hände det som egentligen inte kan hända; jag plockar upp saker som Louise har slängt. I 999 fall av 1000 är det Louise som plockar upp saker jag slängt i soporna. Idag hade Louise hade slängt de fina frallor jag köpt igår, de hade blivit litet torra. What! De är ju perfekta som brödkrutonger till Gazpacho-soppan jag just köpte på ICA. HU, hon slänger fint bröd. Detta är en stor sak, Louise har blivit mänsklig.

Nu har vi gått i Sb bidevind i 6 timmar i lugn härlig lufs. Vinden har vridit på väst, först siktade vi på Själlands Odde, sen på Hundested och nu går vi på rakt Sydlig kurs. Efter middagen tog vi beslut att starta motorn och motorera till Själlands Odde så vi kan segla söderut genom Stora Bält i den västliga vinden imorgon.

Vi har förtöjt på Sjaellands Odde det var en mycket fin hel dags segling. Vi har gjort ett enda slag och är nöjda och genomblåsta. Solen har gått ner i havet med en susning. Vi är nöjda och trötta.